Katastrof

Någonting är på tok, hon bara vet det.
Det här är inte normalt för älgarna.
De väller fram som ett illamående
genom hennes omskakade varelse.
Det kommer en ödesdiger katastrof,
ska hon dö nu, eller överlever hon?
Ska hon sopa upp efter sig och lämna?

Bilen

Bilen startade med en dammig hostning.
Hon testade gasen med skoklädd fot,
lät fordonet backa ned på grusvägen,
och styrde ut i riktning mot samhället.
Längs med älgarna körde hon sedan iväg
i samma hastighet som en gående.

Dånet överröstade bilens motor.
För första gången kom hon dem närmare;
de många högresta, kronprydda djuren.
Hon saktade ned, vevade ned rutan,
lät jorddammet sväva in i öppningen.
Ett öronbedövande muller slog till.

Dånet, version 2

Från början var det någon enstaka älg.
Den tycktes uppstå ur ett rökmoln långt bort
under en blek himmel vid horisonten.
Svävade framåt över gräslandskapet
i ett dovt smatter av klapprande klövar,
förbi berget i söder och Gertruds hus.

Den första älgen betraktade hon med
stor förtjusning och fascination i mars.
Fokuserad och resolut i traven
skred den förbi just som hon tittade ut.
Dagen därpå kom det en till och sedan
fler och fler och fler och fler och fler och fler.

Det som från början var stor fascination
övergick via ett dunkelt obehag
till stark oro som band henne vid fönstret.
Älgarna höll sig vanligtvis i skogen
en och en, lugnt och fint, stillsamt solitärt.
Nu i maj dånar de fram från väst till öst.

Såpass obegripligt oförutsägbart
att oron till slut, via hysteriskt skratt,
övergick i en allt djupare tystnad.
Idag ser hon dem mer som ett slags väder.
Ett älgmuller som ibland sliter tag i
husfasaden och får bygget att knaka.

Det vita huset som motstått orkaner,
drabbat av en älgsvärm; en räcka av djur
som dånade fram två hundra meter bort.
Ett torrt lager damm singlade ned över
tak, trä och trädgård och allt smakade jord,
det knastrade ständigt mellan tänderna.

Bäcken

Den flöt genom trädgården bakom huset.
Gul och glad, vitt skummande gav den vatten
till köket och rosorna, sallad och kål.
Där badade hon i det grunda vattnet.
Hon tvättade sig omsorgsfullt och hjärtligt
med svampen som kom nedifrån från havets djup.

Fönster

Sällsynta fönster i älghjorden uppstod
om några hamnade på efterkälken.
Ett plötsligt eldupphör i en skadad trupp.
Den tynande galoppen gick upp i rök.
Tystnaden lade sig platt i huset då.
Bäcken porlade åter i trädgården.

Gertrud lyssnade på bäcken som förut.
Den lilla sirande bäcken hade ju
låtit hela tiden men i hemlighet.
Som renaste kristall klingade den nu,
tålmodig, beslutsam, framhärdande, mjuk.
Hon hade saknat den, den var hennes vän.

Beigaste beige

Hon sover ensam, vaknar ensam, det är ett helt decennium sedan Egon dog. Egon som brukade vira hennes hårlockar runt sina fingrar, han stelnade till och dog, det gick snabbt.

Utanför fönstret är allting så beiget. Det jordiga dammet, det torkade gräset, älgarnas ben ser ut som snöänglars vingar fast beiga. Himlen är beige, berget är beiget, hennes hud är som beigaste beige.