Dånet, version 2

Från början var det någon enstaka älg.
Den tycktes uppstå ur ett rökmoln långt bort
under en blek himmel vid horisonten.
Svävade framåt över gräslandskapet
i ett dovt smatter av klapprande klövar,
förbi berget i söder och Gertruds hus.

Den första älgen betraktade hon med
stor förtjusning och fascination i mars.
Fokuserad och resolut i traven
skred den förbi just som hon tittade ut.
Dagen därpå kom det en till och sedan
fler och fler och fler och fler och fler och fler.

Det som från början var stor fascination
övergick via ett dunkelt obehag
till stark oro som band henne vid fönstret.
Älgarna höll sig vanligtvis i skogen
en och en, lugnt och fint, stillsamt solitärt.
Nu i maj dånar de fram från väst till öst.

Såpass obegripligt oförutsägbart
att oron till slut, via hysteriskt skratt,
övergick i en allt djupare tystnad.
Idag ser hon dem mer som ett slags väder.
Ett älgmuller som ibland sliter tag i
husfasaden och får bygget att knaka.

Det vita huset som motstått orkaner,
drabbat av en älgsvärm; en räcka av djur
som dånade fram två hundra meter bort.
Ett torrt lager damm singlade ned över
tak, trä och trädgård och allt smakade jord,
det knastrade ständigt mellan tänderna.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s