I det djupa gröna

Porträttet vilar mot en grön bakgrund. De valde den gröna färgen för att det skulle framhäva hennes ögon. Och faktiskt så lyser de som smaragder bakom de täta ögonfransarna. Hon var ung och frisk när bilden togs. Hennes hy alldeles mjölkvit och det mörka håret hänger löst i stora yviga lockar. Lockarna fortsätter långt ner på ryggen. Han minns hur han brukade leka med hennes hår, hur han drog fingrarna genom och begravde hela ansiktet i lockarna. Som en stor mjuk skog, tänkte han att det var. Ett gömställe. En svag doft av sommar.

Hon ler på bilden, han bestämmer sig för att alltid minnas henne som hon ser ut där; med ett vagt stillsamt leende. Utan att visa tänderna. Hans pappa brukade reta henne för det, att hon aldrig ville visa tänderna på bild. Han kände då ett speciellt samförstånd med sin mamma, eftersom han själv hade ärvt hennes sneda tänder. Tidigare hade han alltid tittat med avund på sin pappas raka perfekta tänder, men inte nu längre. I denna stund är han lycklig över sina egna sneda; att de två får ha det gemensamt.

Någon snyter sig högljutt intill honom. ”Så vacker hon var”, säger någon annan. Rösten kommer långt bortifrån, som avlägsna vågskvalp. Han ser sig inte omkring; han befinner sig redan långt inne i sin mammas ögon, han simmar omkring i det djupa gröna.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s