Tusen små spärrar

Tidig morgon, innan jobbet. Jag kan inte ens avgöra vilka kläder jag ska ha på mig. Varje liten beslutsprocess är ett idogt jobb. Hunden sover djupt på soffan. Hon utlåter små suckar med jämna mellanrum och hennes tass rycker. Hon jagar någonting. Jag önskar jag kunde se bilderna i hennes huvud. Tänk att bara ha bilder i huvudet. Inga ord, inga tankar om bakåt och framåt och hit och dit. Tänk att vara hund för en dag.

Jag har nycklar i min väska och jag vet inte vad de leder till. Jag har drömmar i mitt huvud och jag vet inte vad de leder till. Jag har ord, orostankar och tusen små spärrar.

Sen eftermiddag, i väntan på tåget hem. En nervös förväntansfull känsla har slagit sig till ro därinne. Den slags förväntan som inte riktar sig till något konkret. Den bara är. I min omgivning: duvor som frenetiskt pickar i sig brödbitar från en vattenpöl. Solen värmer och torkar upp det sista av regnet som föll inatt. Något slätt och bekymmerslöst i hur människorna här strövar omkring; huvudet nerböjt, händerna i fickorna och axlarna lätt framåtböjda. Utan att riktigt se vart de går, utan att bry sig om det. Söndagsmännikor.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s