Inleda attack

Vad finns det egentligen för syfte, tänker hon. Mer än att förtära varandra, slita varandra långsamt i stycken, ett litet ord i taget, pilar som viner genom luften. Tills inget längre finns kvar mer än ett efterskalv av det onda, det som inte tar vägen någon annanstans än inuti en själv där det envist klänger sig fast och växer som en svulst.

När orden hamnar fel, då går det så snabbt. Alldeles för snabbt. Vi hinner inte ens ana vad som händer, plötsligt står vi bara där igen, där vi sagt så många gånger att vi inte ska hamna. På varsin sida. Vi väljer inte våra strider, det är de som väljer oss. När blev vi så maktlösa? Vi lurar oss själva att ord som vi inte menade inte betyder något. Det är ett nödvändigt försvar. Men det räcker aldrig hela vägen, för så fort det uttalats väcks ett tvivel. Vi kan ta tillbaka, göra om, göra rätt. Vi kan älska sönder varandra. De där orden som aldrig betydde något kommer ändå aldrig förbli helt betydelselösa.

Och tystnaden efteråt; den bleka och inträngande tystnaden som upptar hela rummet. Som att alla lampor riktar sitt starka sken emot oss och vi blinkar sömndrucket. Det är ett uppvaknande, det är eftertänksamhet och dagsljus. Och vi kämpar i tysthet för att ta det stora klivet tillbaka och borsta av oss allting. Vi behöver öppna alla fönster, andas fritt och skratta tills allting verkar begripligt igen.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s