Kristinas hus

Kristinas hus låg i utkanten av byn längs den nordgående grusvägen. Från vägen såg man det plåtklädda taket och övervåningens fasad med dess liggande, faluröda brädor. Därunder växte ett kalejdoskop av blomster, slingrande bönor och baljväxter, syrener och midjehögt gräs. Hönsnät stoppade till viss del rådjuren, men lyckades de ta sig in så var de ändå välkomna i denna botaniska djungel.

Hönorna hade en självklar plats mellan huset och boden på baksidan, där de slank omkring på stigar, i hålor och i gläntor i gräset. De hade det så bra där att de sällan var intresserade av att söka sig därifrån.

Kristina försvann in i det gröna varje morgon och ingen visste vad hon egentligen höll på med hela dagarna. Ibland om man kom dit hittade man henne i växthuset med en vattenslang bland de storaväxta tomaterna, ibland låg hon på knä ute i landet bland salladshuvuden och kål. Man var alltid hjärtligt välkommen oanmäld, Kristina hade ingen telefon, men man fick vara beredd på att allting hängde på tvärs och att Kristina behövde en ackomoderingstid så hon kunde samla ihop sig och byta om för att ta emot en besökare.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s