Cilias tyger

Cilia hade blivit upplärd i tygerna av Kristina, en auktoritet på området. Gamla linneskjortor, handsydda barnkläder i kraftigt linnetyg, cylinderhattar, linnelakan och handdukar låg på hennes bord. Dukar med spets och de finaste gardiner. Allt högklassigt, dammigt och i viss mån stelnat av ålder.

De gamla textilierna gav en air av ren, skär historia till hela prylboden. Inte den sammanställda, tillrättalagda historia som man möter på museum, utan ett oförställt stycke historia, en inblick i något verkligt som inte tycktes ligga alltför långt borta i tiden.

Kristina hade på sin tid lyckats utöka tygavdelningens territorium, och därmed motat prylavdelningens leksakshörna några meter in i skivsamlingen. Eftersom byggnaden var byggd i L-form behövde de åtminstone inte se varandra, men Jean-Pierres närvaro återspeglades som en lätt stress över tyghörnans existens, trots att fransmannen respekterade gränsen på millimetern.

Nu hade Kristina gått i pension och ägnade sig heltid åt sin trädgård och sina hönor, medan Cilia framhärdade med tygerna. Hon hade lärt sig Kristinas tygspråk och till viss mån även hennes tygsmak, och Kristina hade lärt sig Cilias klädsmak och bar numera hårdrocks-Tshirts till vardags.

Ibland när hon hittade en förnämlig raritet slank Cilia iväg till Kristinas hus och letade reda på sin gamla kompanjon i den vildvuxna trädgården. De hade en gemensam minnesbank där de lagrade minnesvärda tyger tillsammans. De mindes dukar och skjortor, gardiner och barnsärkar.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s