Färden

Jag går med snabba ryckiga steg, det plaskar under fötterna, fukten tränger in genom sulorna och får strumporna att klistra sig mot fotvalvet. Regnet har gått från att piska över ansiktet till att stillsamt droppa ner.

Jag stirrar hela tiden neråt, mot asfalten, vattenpölarna, de fläckiga mockaskorna vars skosnören fladdrar lösa i vinden. Tankarna knådar jag och gnuggar ihop till en massa. Låter den ligga och jäsa, låter den bulta innanför pannbenet.

Inte en människa omkring mig, men en katt som ger ifrån sig höga jamanden någonstans i närheten. Kanske fast i ett träd. Kanske orörlig i ett dike efter ett slagsmål som den inte gick segrande ur. Det är ett utdraget klagande läte. Jag ökar takten. Genom den trånga dimman kan jag skymta busshållplatsen.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s